Subventionerad Parkering

Petri P-hus i Malmö

Sydsvenskan skriver att Miljönamnden i Malmö vill avskaffa parkeringsnormen:
http://sydsvenskan.se/malmo/article573272/Nya-bostader-utan-p-platser.html

”Deras idé är att slopa minimikravet på parkeringsplatser vid nybyggen och låta marknadskrafter styra utbud och efterfrågan. Några undantag föreslås: i nya områden som exempelvis Norra Sorgenfri, Hyllie och Västra hamnen ska byggherrarna tvingas bygga parkeringsgarage.”

Varför undanta så centralt belägna områden? Framförallt Norra Sorgenfri och Hyllie har ju extremt bra kollektivtrafiklägen med citytunneln.

” Idag är det så att den som hyr en parkering inte betalar hela kostnaden. En stor del smetas ut på alla boende i form av hyror eller månadsavgifter. Med sitt förslag vill miljönämnden separera parkeringskostnaden från boendekostnaden. – Det blir dyrare att äga bil, men det blir billigare att bo, säger Magnus Hillberg.”

Det är just därför det här förslaget är så bra. Varför ska boende som inte har bil subventionera p-platser? Högre byggkostnader och därmed högre hyror. Vilket leder till att det byggs färre bostäder och att det blir ännu svårare för ungdomar att komma in på bostadsmarknaden.


Stadsbyggnadsnämndens ordförande Anders Rubin (S) är positiv även om han samtidigt står fast vid det försiktigare förslaget om en uppmjukad p-norm.
http://sydsvenskan.se/malmo/article573279/Ett-steg-i-ratt-riktning.html

” – Vansinnigt spännande! Det tål verkligen att fundera över.”

Han säger också att förslaget kommer att finnas med när Malmös politiker och tjänstemän utreder miljöstyrande avgifter nästa år. Det låter utmärkt bra.

Anders Rubin säger vidare:
” – Vi behöver föra ett resonemang om synsättet på bilar och samhällets roll. Det känns som att vi är i ett paradigmskifte.
Anders Rubin konstaterar att dagens parkeringsnorm är från femtiotalet när det ansågs vara ett samhällsintresse att främja bilismen i staden. – Idag kanske det inte är så att samhället ska trycka på för att ordna bilar. Det är inte mycket med stadens miljöproblem som inte hör ihop med bilismen.”

När ska t.ex. stockholmspolitikerna komma till den insikten?
Hoppas verkligen att förslaget går igenom och att Malmö än en gång kommer att visa vägen för en vettig stadsplanering.

Bevarandefundamentalismen igen

Karl G Jönsson skriver i Sydsvenskan om ombyggnad av miljonprogramshus:
http://sydsvenskan.se/bostad/karlgjonsson/article566661/Gamla-hus-blir-som-nya.html

Ska dagens krav på lägre energiförbrukning klaras måste stora ingrepp göras. Ett tillfälle för förändring kan man tycka. Men inte för arkitekt Helena Westholm:

Arkitekt Helena Westholm berättade i Lund hur man försökt återskapa husens yttre
uttryck. Även i dessa ofta utskällda bostadsområden talar man idag om
kulturvärden som ska bevaras. Men en vanlig fråga hon har fått är: ”När ni ändå
hade chansen att göra något med de gamla fula husen, varför gjorde ni inte mer?”

Precis varenda hus har ju sin historia men är varenda hus värt att bevara för det? Att göra staden attraktiv borde vara ett högre mål än att gör den till ett muséum. Alla vill kanske inte leva i ett muséum. Skippa nostalgin och bevarandefundamentalismen och bejaka istället utveckling och förändring av miljonprogramsområden. Var inte så rädd för att förändra arkitekturen. Gör något åt stadsplaneringen, skapa stråk och lokaler i bottenplanet så att det blir en del av den övriga staden istället för en enklav.

Forever Sleeping Beauty + Caroli kyrka

Sydsvenskan skriver om att Profi som är ägare av Caroli City har köpt Caroli kyrka.

Så här skriver Sydsvenskan:

”Redan 2006, när Profi köpte Caroli City från fastighetsbolaget Wihlborgs, var planen att rusta upp och förnya köpcentret. I september förra året presenterades skisser och idéer till Sleeping Beauty, den stora ombyggnaden som skulle öppna upp centret och göra det mer lockande.

Ett par veckor senare kom finanskraschen.

Och skönheten somnade in.

– Finanskrisen gör att allt tar längre tid. Det krävs bättre projektunderlag för att kunna göra rätt avvägning mellan risk och avkastning, säger Gustav Björkman.

– Men vi fortsätter arbetet efter de långsiktiga planerna och hoppas att kunna bli tydligare före slutet av året.”

Det låter alltså som om Profi inte riktigt vet vad dom vill med Caroli. Skulle det byggas om nu blir det för tredje gången. Första gången var i slutet av 80-talet när SAS hotellet kom till. Senaste gången var 2001. Och så kanske nu. I stället för att lappa och laga ungefär vart 10:e år, låt ”skönheten” somna in för evigt och gör en långsiktig omdaning av kvarteren istället. Visa lite handlingskraft, satsa på en ny stadsplan för området. Kolla mer om detta i mina äldre inlägg. Det har varit många byggprojekt i Malmö under senare år som ligger i framkant: t.ex. TT, Västra Hamnen, Hyllie och nu senast Kronprinsessan. Att försöka bygga om Caroli City för tredje gången och tro att det skulle bli så mycket bättre den här gången står i skarp kontrast till alla dessa.

Caroli kyrka
I stadsdelen The Lanes i Brighton såg jag ett exempel på en f.d. kyrka som användes som pub – alltid välbesökt och bra stämning. Caroli kyrka skulle kunna byggas om till kafé / pub istället för att bli en del av ett köpcentrum på dekis.

Min favorit vann

Det blev BIG som får utforma det internationella kvinnoidrottscentret Kronprinsessan på Hästhagen i Malmö. En poäng är faktiskt att man inte har valt att anpassa de nya byggnaderna efter de befintliga i omgivningen. I stället för ännu mera nyfunkis har man vågat satsa på något som sticker ut. Utmärkt idé att dela upp ett stort kvarter som detta med ett diagonalt stråk. Jag tror att det här har alla förutsättningar att bli riktigt bra.

http://sydsvenskan.se/malmo/article561706/Kronprinsessan-intar-Hasthagen.html

Västra Hamnen i Malmö

Sydsvenskan har i dagarna en artikelserie om Västra Hamnen i Malmö.
Västra Hamnen är ett bra exempel på att det lönar sig i längden för en stad att satsa lite utöver det vanliga på arkitektur och stadsbyggnad. På kort sikt kostar det lite mer men den långsiktiga betydelsen för staden kan knappast överskattas.
BO01 är inte bara ännu ett bostadsområde med sjöutsikt för välbeställda. Badplatsen, kroglivet, Stapelbäddsparken och den varierade arkitekturen drar folk från hela Malmö.
Turning Torso är en bra symbol för det nya Malmö. Något liknande finns inte i vare sig Stockholm eller Göteborg. Malmö är idag nummer ett i Sverige när det gäller arkitektur och stadsbyggnad.

Det finns fler bra exempel i Malmö. Hyllie Stationstorg med bland annat Wingårdhs Hotell. Även Norra Sorgenfri ser lovande ut. Blandningen av nya och gamla lokaler, den småskaliga variationen kan bli en skön mix.

Fortsätt så här så kommer Malmö att bli ännu bättre.
SDS1, SDS2, SDS3, SDS4, SDS6
Sydsvenskan skriver även om Turning Torso på ledarplats: SDS5

Caroli City i Malmö

Svenska Dagbladet skriver idag om bl.a. Caroli på ledarplats:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3065815.svd

Och mitt emot Cityterminalen märks ett gråsvart nybygge med rosa och
orangea bjälkar på utsidan. Det liknar parkeringshuset i Caroli City i Malmö,
ett mörkt komplex som på 70-talet uppfördes på rivningsgruset efter de östra
delarna av Gamla staden i Malmö

Rösta på mitt förslag i Malmöinitiativet "Caroli Ny stadsplan":
http://www.epet-malmo.public-i.tv/petition.php?id=101


Gör en ny stadsplan för östra delen av Gamla staden med det medeltida gatunätet som grund. Tanken är att förändra området steg för steg över en längre tidsperiod, kanske upp till 25 år, istället för att dutta lite med mindre ombyggander här och där utan helheltsbild. Caroli City brukar anses vara Malmös största arkitektoniska misstag. Den uppfattningen är inte heller ny, så har det varit sen det invigdes för ca 40 år sedan. Internationellt sett börjar det nu bli vanligare att byggnader från den här tiden rivs. Börja med kvarteret närmast Petri kyrka (Erik Menved).


Det är inte bara Aq-Va-Kul som håller på att rosta sönder i Malmö. Carolikvarteret Erik Menved har också allvarliga skador pga. att armeringen i betongen rostar. Detta gäller även för delar av konstruktionen som har bärande funktion. Skadorna är stora även inne i Petri P-hus.


Mäster Nilsgatan:



Östergatan / Mäster Nilsgatan:


Inne i Petri P-hus:



Bärande (hur länge då?) pelare inne i Petri P-hus:


Se alla bilder på:
http://www.skyscrapercity.com/showpost.php?p=27931090&postcount=1613
http://www.skyscrapercity.com/showpost.php?p=27931938&postcount=1615
http://www.skyscrapercity.com/showpost.php?p=27932808&postcount=1616
http://www.skyscrapercity.com/showpost.php?p=27933536&postcount=1617

Folkemscentrumklumpmuséum

Stockholms stadsmuséums klassningar av byggnader har under de senaste dagarna debatterats i SvD.
Kristina Alvendal (M), stadsbyggnadsborgarråd i Stockholm, pekar på att det kommer att bli svårare att rätta till de misstag som gjordes på 60- och 70—talet:
”För att skapa fler bostäder och bättre stadsmiljöer har staden accepterat större förändringar i city än vad som skulle godkännas på andra platser. Detta har bland annat resulterat i rivningen av parkeringshuset Elefanten och uppförandet av bostäder istället. Samma sak har genomförts med andra parkeringshus från 60-talet. Med den nya klassning som Stadsmuseet genomfört av citymiljöerna försvåras arbetet med ett bättre city. Exempelvis har ett parkeringshus på Regeringsgatan fått samma skyddsklass som Stockholms slott.”

Detta har fått Medeleine Sjöstedt (FP), kultur- och idrottsborgarråd i Stockholm, att reagera:
”Det är svårt att värdera den miljö man har omkring sig. För 100 år sedan var det till exempel aktuellt att göra en ny radikal stadsplan för Gamla stan. Idag är nog de flesta glada för att det inte blev så. Likaså var de röda kulturhusen på söder en gång i tiden mer eller mindre slumkvarter, men numera är de hett eftertraktade.”
”Var tid har sina uttrycksformer. Stadsmuseets klassificeringssystem handlar inte om vad som för tillfället är populärt hos styrande politiker, utan om vad som har ett kulturhistoriskt värde från olika tidsåldrar.”
”Inventeringen av city som har gjorts har ökat kunskapen om den prägel som framför allt 60- och 70-talens stadsplane- och arkitekturideal har gett Stockholms stadskärna. Den omdaning av city som genomfördes i Stockholm under denna tid låg i många hänseenden i stadsplaneringens framkant. På det sättet har även Stockholm city blivit ett kulturarv från en period som är av stor betydelse för Sveriges historia.”
” Men visst sker det misstag ibland. Nu i efterhand är många överens om att rivningen av Klarakvarteren var olycklig, man hann inte att värdera den tillräckligt högt under den tiden. På samma sätt ska man akta sig för att döma ut byggnader som man idag tycker är fula. Det som byggdes efter rivningen av Klarakvarteren har ett kulturhistoriskt värde som bör beaktas. Det är bebyggelse från olika tidsepoker som skapar stadens karaktär. I framtiden kommer dagens intressanta byggnader att värderas på samma sätt.”

Här blev det rörigt. Hur kan ett misstag samtidigt vara ett exempel på något som ligger i stadsplaneringens framkant?
Att de flesta tycker att 60- och 70-tals husen är faktiskt ingen dagsfärsk uppfattning. Så har det varit enda sen åren runt 1970. Under dessa fyra decennier har t.ex. mode och politik förändrats fram och tillbaka många gånger om. Men åsikterna om 60- och 70-tals arkitekturen har varit konstant negativ under alla dessa år. Därför borde det vara dags att äntligen göra något åt den. Varför denna förändringsfobi? Kan inte även det som kommer att byggas på 2010-talet också komma att bli kulturhistoriskt intressant i framtiden?

Johan Johansson, arkitekt och tidigare redaktör för arkitekturtidskriften Mama, är inne på samma spår som Sjöstedt:
”Detta har ingenting att göra med vad någon enskild individ idag uppfattar som ”fult” eller ”vackert”, och det är därför det finns fackförvaltningar som Stadsmuseet, som har till uppgift att göra professionella bedömningar.”
”Att Alvendals egen okunnighet om vad Stadsmuseets klassningar innebär och vad de grundas på skulle vara ett relevant argument mot ett bevarande är mycket svårt att se, och det förefaller osannolikt att just Alvendal skulle vara mer lämpad att göra konst- och kulturhistoriska värderingar än Stadsmuseets personal. Att bedöma byggnaders värde handlar inte om personlig smak.”

Enligt Johansson är Alvendal och alla som är kritiska till klassningen ”okunniga”.

Se även: http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kulturdebatt/artikel_3108085.svd

Ola Andersson, arkitekt tar också upp frågan:
”Därför måste stockholmarna kräva att Stadsmuseets klassning ska respekteras. Vi måste åter ta upp kampen för stadens historia och vårt kollektiva minne. Spåren av tidigare makthavares framfart visar att det är nödvändigt.”

Nästan lika rörigt resonemang som av Sjöstedt. Vill vi verkligen göra något åt ”tidigare makthavares framfart” ska vi väl inte kulturminnesmärka dem?

Eva Eriksson, arkitekturkritiker, visar däremot prov på viss insikt:
”Kristina Alvendals angrepp på Stadsmuseet har väckt debatt. Jag kan dock hålla med henne på en punkt, nämligen att det är viktigt för museets trovärdighet att dess kulturhistoriska klassificeringar är begripliga för allmänheten.”

I stället för att okunnigförklara som Sjöstedt och Johansson, visa lite ödmjukhet och ta in vad de flesta har tyckt i 40 år. Våga förändra något som folk inte vill ha. Gör inte Stockholm till ett tråkigt folkemscentrumklumpmuséum.

Spridd stad

Här är ett lästips från dagens Svenskan: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3013627.svd



"–Man anser att man har hittat svaret, och det är att återgå till den täta kvartersstaden. Men herregud, man kan ju bygga på andra sätt också, säger Karin Bradley som efterlyser fler och mer visionära sätt att tänka kring framtidens stad."

"Själv gör hon inte anspråk på att sitta inne med lösningen för framtidens stad. Men i samarbete med arkitektkontoret Spridd, som nyligen fått medel från konststödsprogrammet Iaspis och Bildkonstnärsnämnden, ska hon utveckla stadsformer som kan utmana den täta kvartersstaden."

Hon har alltså inga alternativa idéer själv. Det är tydligen ytterligare 80 års funkisexperimenterande som behövs.

Att arkitektkontoret heter "Spridd" är säkert en hint om hur dom tycker att staden ska byggas.



"De senaste årtiondena har traditionell kvartersbebyggelse manglats ut på många orter i Sverige. Urbanitet har blivit ett ideal – och livet i en tät stadsmiljö framställs som det goda och hållbara livet."

Här blev det fel. Det är ju mest punkt och lamellhus som byggs.



"Dessutom menar hon att det stadsliv som hyllas går hand i hand med en konsumtionskultur som är allt annat än hållbar."

Hon kunde ju fundera på om inte det främst beror på att det bor fler ekonomiskt starka i innerstaden. Och att anledningen till det är att den ofta upplevs som attraktivare än punkt- och lamell husmattorna.

Nymodernismen – därför fick vi den

Läs mitt inlägg på Yimby.se: Nymodernismen – därför fick vi den

http://www.yimby.se/2009/01/nymodernismen-%96-darfor-fi_679.html